Jungleland

Jag har nu börjat fundera på vad det är med Jungleland som gör att man får ståpäls när denna körs. Är den bra musikaliskt? Är det för att den rockar som fan? Är det för att det är en lugn ballad? Är det för Clarence solo? Jag vet inte. Vi ska inte analysera sönder den, då kommer jag genast att sluta gilla den, det brukar bli så. Men om vi kikar endast på vad som är bra med den, så kan det nog gå vägen.

Introt är väldigt fint. Detta är ett av de få fall där jag inte kan välja vilken version jag vill höra, studio eller bara piano. Båda blir lika bra. Och trots att jag är pianist så går det inte att favorisera endast piano eftersom fiolen smälter in så sjukt bra på live-versionerna. Jättefint, med fin harmoni.

Bruce börjar att bygga från början. Han startar inte mjukt, men med sån fruktansvärd känsla. Redan här är låten något alldeles extra. Vid "From the churches..." kommer Danny in på allvar efter en del smygande. Sedan tar låten fart på allvar, och efter en vers till så kommer ett av världens snyggaste gitarrsolon. Simpelt som satan, men det krävs något extra för att spela det så här, som bara Bruce och Steve kan. Efter detta en del till, som byter till en annan tonart. Och då känner man att den växer.

Clarence talar för sig självt. Nu måste jag verkligen försöka vara objektiv och inte tala om att jag älskar denna låt, så säger jag att det är ett bra solo. Om man verkligen tänker efter är det ett bra och varierande solo, men inte alltför svårt. Jag har tyvärr ingen tenorsaxare bredvid mig just nu, men det är inte så svårt, det lovar jag.

Sen är det ju två delar till. Piano och piano med sång, samt det absolut fantastiska outrot! Outrot är tamefan sjukt bra spelat av Roy! Det hörs inte så bra, men det är helt sjukt!

Sedan hjälper ju publiken till att höja stämningen ganska rejält också, även om det räcker med att sitta hemma för sig själv och lyssna på studioversionen för att få gåshud.

Så vad är då det magnifika? Det enda vi hittade här var ju outrot. Troligtvis allt sammantaget. Den har allt, och blir aldrig tråkig. Saxsolot är sjukt bra, men inte svårt. Men musik hamnar inte om att spela varken spela svåra eller snygga grejer. Det handlar om en helhet. Jungleland är en helhet.